Yeasayer

En av höjdpunkterna under Way Out West 2008 var konserten med Yeasayer.

Min kära vän, regissörsgeniet Magnus Renfors hade tipsat mig om bandet. För det är jag honom väldigt tacksam.

Om jag ska jämföra det med andra band så tänkte jag spontant på The Killers och Tears for Fears och lite Smiths kanske och något folk-aktigt?

Otroligt trollbindande live. Missa inte om de kommer till en konserthall nära dig. Jag blev helt glad i kroppen och ville bara dansa dansa dansa när jag hörde dom. En festival är inte en riktig festival om man inte upptäcker ett nytt band på den.

Yeasayer får bli min Way Out West upptäckt.

Jag köpte skivan med en gång när jag kom hem och den är nästan lika bra som live-upplevelsen.

Njut av båda här:

Live

från skivan All our cymbals

Kent ”10 minuter (för mig själv)”

Jag visste knappt att jag hade den här låten inlagd i min ipod.

Men så slog den ner i mina öron när jag stod och väntade på tunnelbanan imorse.

Alla möjliga trevliga tankar snurrade upp i mitt huvud. Alla från åren 1995-1999 ungefär.

Jag såg Kent live så många gånger så jag tappade räkningen. Ofta på festivaler som Hultsfred, Lollipop/Fanclub och en och annan klubbspelning och ett oräknerligt antal för- mitt- och efterfester.

Festivalspelningarna var alltid de galnaste minnena. Glad i hatten av Astrakancider och sköna Dr Martenskängor på fötterna dansade ramlade jag och mina vänner omkring i publiken. Rätt var det var så pussade vi på någon söt, men totalt främmande kille, som var lika glad i hatten han, för att sedan röja vidare genom den enorma publikmassan.

När jag hör den här låten är allt förlåtet, Kent. All arenarock och U2-komplex och trött distans och glåmighet som varit Kent det här årtiondet. För de första två skivorna var på riktigt. och tredje. Resten slipper jag helst.

Här ett klipp från SVT. Kent mimar och programledarna är pajjiga. Ljuva 90tal.